onsdag, januari 11, 2006

Uppdrag granskning i SVT rapporterar: Svenskt bistånd förskingras av Uganda !


Regeringen säger att de nu har stoppat kommande utbetalning på 65 miljoner kronor till Uganda. Uppenbarligen en trög reaktion på kritiken från människor som skrikit sig hesa för ett stopp av nuvarande biståndspolitik. Idag skall 1 % av det totala värdet på varor och tjänster som tillverkas i Sverige per år ( BNP) betalas i bistånd. Pengar som går direkt in statsbudgetar ( läs stor del i fickorna på afrikanska tjänstemän) i s.k ”utvecklingsländer” utan kontroll och krav på motprestationer från mottagarens sida. Denna 1%- nivå är ett självändamål sig ( en industri som försörjer politruker i Sverige och ger "politiska stilpoäng" bland politiker ), oavsett statsbudgetens balans, de svenska medborgares ekonomi eller mänskliga värdighet ( på t.e.x långvården).


Uppdrag granskning i SVT rapporterar:

” Uganda - ett av världens mest korrumperade länder och ett viktigt mottagarland för det svenska biståndet. Men pengarna når inte fram. Miljonerna som skulle bekämpa fattigdomen betalar i stället ett krig där civila torteras och våldtas.

Halva den ugandiska statsbudgeten består av pengar från utländska biståndsgivare. Trots det lever drygt tio miljoner ugandier i absolut fattigdom

PROBLEMET ÄR ATT PENGARNA får helt felaktiga effekter. Det anser Andrew Mwenda, politisk chefredaktör för dagstidningen Daily Monitor och Ugandas argaste regimkritiker

De svenska skattebetalarna bör få veta att varje gång de ger oss pengar, så missbrukar vi dem. Ju förr biståndet upphör, desto bättre för Uganda

Sedan snart 20 år rasar ett brutalt inbördeskrig i norra Uganda. Rebellrörelsen LRA - Herrens Motståndsarmé - terroriserar civilbefolkningen och slåss mot den ugandiska regeringsarmén

Det är detta krig som Sverige blivit delaktigt i, via budgetstödet.
- I själva verket finansierar budgetstödet kriget, säger parlamentsledamoten och oppositionspolitikern Reagan Okumu

REAGAN OKUMU TYCKER ATT givarländerna låter sig luras av länder som Uganda. Pengarna slussas visserligen till rätt departement, men hamnar ändå till sist hos korrumperade tjänstemän som stoppar i egen ficka.
Och någon kontroll över vad budgetstödet används till har inte Sverige. Men den svenska ambassadören, Erik Åberg, säger till Uppdrag gransknings reporter att pengarna framgångsrikt används till att bekämpa fattigdomen.
- Det beskrivs till och med som ett av de mer framgångsrika fattigdomsprogrammen i Afrika, säger Erik Åberg.
MEN FATTIGDOMEN MINSKAR INTE i Uganda. Tvärtom. Per Svedberg, professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet, beskriver situationen:
- Vi har ju facit i händerna. Det är knappast något afrikanskt land som har en högre nationalinkomst per capita i dag än för 40 år sedan. Världsbankens senaste siffror visar att andelen fattiga har ökat.
Per Svedberg är kritisk till budgetstödet som biståndsform, bland annat för att givaren inte kan utvärdera vad mottagaren använder pengarna till:
- På pappret satsar man på vettiga saker, men det kommer inget ut av det hela. Pengarna kan lika gärna gå till Mercedesbilar åt regeringsmedlemmarna, säger han”.


Inget nytt under solen här heller ! Uganda är bara ett land i raden av mottagare i Afrika där Europa låter sina egna medborgare försummas och döma mottagarländernas fotfolk till evig fattigdom, genom utbetalning av miljarder i bistånd till regimer istället för hjälporganisationer.

Denna naiva attityd som ger mer ont än gott är en politisk religion. Man tror och tror och blundar för all fakta samtidigt som de som vågar kritisera systemet attackeras som ”rasistiska egoister”. Politisk korrekthet, denna åsiktsfundamentalism är demokratins största fiende ! (
Brittiska tankesmedjan Civitas konstaterade detta samt biståndets naiva idioti för länge sedan. Också rapporterad här på sajten tidigare. )

Men så fungerar det i det moderna Europa, mästertyckarnas Europa. Istället för att prioritera liberalisering av handeln med u-världen ( vilket också borde innebära reella faktiska krav på demokratiska processer, vilket också behövs i Europa ) samt ställa krav på afrikanernas egen kreativitet så ursäktas afrikansk fattigdomen i det eviga av den europeiska kolonisationen av Afrika. Hejdukarna, d.v.s despoterna som tog över efter the europeiska makterna i Afrika understöds av den politiska korrekthetens brigad. Asiatiska områden som också var under europeisk kontroll under den s.k kolonialismen (som nu har haft lika länge självständighet -mer eller mindre- som afrikanska stater) är nu tigerekonomier med massiv ekonomisk tillväxt med Afrika ”laying in the dust”.


Så uppenbarligen kan argumenten om orsakerna till afrikanernas fattigdom inte skyllas på europeisk kolonialism i all evighet. ( Om man nu är det minsta intresserad av orsak och verkan i nationalekonomin istället blåögt anammande av ”politisk korrekthet”. Bra referenser är boken ”Nationers Välstånd och Fattigdom" av Harvardprofessorn i ekonomisk historia David S. Landes.)

Faktum är att Afrika var fattig, och långt efter Europa och Asien, innan europeisk kolonialism och
slavhandel ( både europeisk, arabisk och afrikansk) av samma orsaker som det är fattigt idag; despotism, klimat, brist på demokrati och avsaknad av en miljö som stimulerar intellektuellt framåtskridande och tekniska innovationer ( t.e.x inom jordbruket eller annan industri).

Enda delen av Afrika som haft en någorlunda internationell ekonomisk framgång och utveckling är Sydafrika -ett land som har haft mest europeisk påverkan. Detta till trots moraliska tillkortakommande som apartheid.


Den nuvarande sydafrikanska utvecklingen av medborgerliga rättigheter står dock stilla, infrastrukturen är i en regressiv utveckling och den ekonomiska tillväxten som finns beror snarare på stigande världsmarknadspriser för råvaror än på den nya regimens framgångar. ( Läs boken ” Hot Commodities" av Jim Rogers). I Europa idag törs man knappt referera till orsakerna tackvare dess ensidiga stöd till den nuvarande korrupta och förtryckande regim.


Den politiska korrektheten i Europa stödde också Mugabes maktövertagande från Zimbabweser med europeiskt ursprung ( tidigare kallade rhodesier ) som man då vägrade kalla afrikaner utan ”europeiska erövrare och bosättare”.

I Europa blir man dock tvättäkta europé så fort en ickeeuropé bosätter sig där; dubbelmoralen är slående när man förnekade vita människor detsamma i Zimbabwe). Vi vet nu alla vad Mugabe stod för: fördrivandet av vita arbetsgivare, anarki, förtryck, mord, stöld och Hitlersympatier, fast i omvänd ordning så att säga. ( Se http://www.zimbabwesituation.com/april18.html#1 för mer information ) Kanske onödigt att nämna för läsaren men det tål att upprepas - en biståndsstödd regim till alldeles nyligen !

En liten anekdot: när det gick upp för det slöa politiska etablissemanget - att Mugabe inte var ett bra kort att satsa på- så ursäktade den brittiske utrikesministern Jack Straw en handskakning med despoten med att det var ”rätt mörkt i rummet” så därav att han inte kände igen honom.
Som ni ser så har den politiska korrektheten inga gränser att omforma händelser och omständigeter så att det passar in i dess doktrin ! För bilden, klicka här !

Men storyn om Uganda och svenska biståndspengar är gammal historia.
Redan 25 juli skrev frilandsjournalisten Bengt Nilsson följande i SvD:

” Skuldavskrivningar Ge inte bistånd till mördare

Skuldavskrivningar undanröjer inte fattigdomen i Afrika, skrev frilansjournalisten Bengt Nilsson på Brännpunkt den 28/6.
Mina viktigaste argument var att skuldavskrivningar fungerar som belöningar till afrikanska regeringar som har misskött sitt lands ekonomi, samt att sådana belöningar försvårar den nödvändiga demokratiutvecklingen i Afrika.Som exempel tog jag Etiopien. För bara några år sedan spenderade det landets regering motsvarande 22 miljarder kronor på ett krig mot grannen Eritrea. Det var en summa pengar som vida överstiger det samlade värdet av bistånd till Etiopien i över tio år. Kan det etiopiska folket som har sett sina unga pojkar dö i kriget uppfatta västvärldens skuldsanering som något annat än ett godkännande av denna vårdslösa krigspolitik?

Extra tragiskt blir det när man upptäcker att svenska och internationella hjälporganisationer ansluter sig till detta cyniska betraktelsesätt. Erik Lysén på Lutherhjälpen/Svenska kyrkan skrev den nionde juli på Brännpunkt att fattiga människor i fattiga länder måste få hjälp och att vi inte kan vänta på att ”dessa länder på ett mirakulöst sätt ska bli fullfjädrade demokratier.” Hans resonemang är ett tydligt uttryck för den grundprincip som vägleder alla hjälporganisationers arbete, nämligen det som kallas det humanitära imperativet.” (
Vilket inte existerar i någon större utsträckning hos andra stormrika samhällen som arabiska Gulfstaterna etc, moderatorns anmärkning) ”Plikten att hjälpa den som är nödställd. Det är en vacker princip, på pappret ser den mycket ädel ut. Men den tar inte minsta hänsyn till Afrikas politiska realiteter. Låt oss ta ett av biståndsgivarnas och skuldavskrivarnas favoritländer som exempel, Mocambique som inte bara har erhållit en generös skuldavskrivning, Sverige och många andra länder pumpar dessutom in enorma penningsummor direkt i landets statskassa. Det kallas budgetstöd, år 2002 donerade vi svenskar exempelvis 100 miljoner kronor till den mocambiqanska statskassan


Hur ser då detta land ut, vars regering vi så generöst stöder och belönar? Ja, enligt en rapport publicerad av svenska UD är läget dystert. I rapporten kan man läsa om ”...utbredd korruption med relaterad brottslighet... De allvarligaste människorättsövergreppen begås inom rättssystemet och polisväsendet, med olagliga fängslanden, misshandel och livshotande fängelseförhållanden. Det råder i stor utsträckning straffrihet för grövre brottslighet, då rättssystemet är ineffektivt och korrupt

Mocambiques regering som är ansvarig för dessa förhållanden får alltså årligen hundratals miljoner i stöd från västvärlden, Sverige är en av de allra mest generösa bidragsgivarna. Detta är, menar jag, en upprörande skandal och ett svek utan like mot alla de afrikaner som får sitt liv krossat i ett brutalt och korrumperat samhällssystem. Ett annat land som ofta lyfts fram som ett positivt exempel i Afrika och som också åtnjuter generöst ekonomiskt bistånd och skuldavskrivningar är Uganda

Det humanitära imperativet, plikten att hjälpa, fungerar helt enkelt inte under dessa förhållanden. När man pumpar in hjälppengar i ett korrupt system så korrumperas själva hjälpen. Effekten av det internationella stödet i form av skuldavskrivningar och bistånd blir att konservera de rådande politiska strukturerna i dessa afrikanska despotier. När vi skriver av en ekonomisk skuld som en envåldshärskare har dragit på sig, så avskriver vi också dennes moraliska skuld till folket. Vi blir de brutala bödlarnas hantlangare. Är det det vi vill vara?

Om vi har ett ärligt uppsåt att bistå de fattiga i Afrika så måste vi tänka om i grunden. Den viktigaste hjälp vi kan ge är att stödja demokratiutvecklingen”


Jag är rädd för att denna rapport från Uppdrag granskning ohörsammas som tidigare initiativ. Den politiska korrektheten etiketterar allt och alla efter behag som har mod nog att säga ifrån. Det som skrämmer mig mest - hur skall vi kunna främja demokrati i Afrika när vi inte har det själva på hemmaplan i Europa?

Dags att hjälpa på rätt sätt -dags att hjälpa afrikanerna att hjälpa dem själva !






0 Comments:

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home

Bloggtoppen.se